Phnom Phen
Vi spenderade två nätter i Phnom Phen och det räckte faktiskt mer än väl. I Kambodjas huvudstad lämnade vi in våra bedbugs-kläder på tvätt, åt vi god mat och fikade en del, vi bevittnade ett obehagligt bråk om ett barn och framförallt så besökte vi Killing Fields - eller lite knasigt översatt Dödens fält på svenska.
En knapp timma med tuk tuk utanför staden låg området som idag då kallas för Killing Fields. Det var här som De röda khemerna, ledda av Pol Pot, dödade tusentals oskyldiga kambodjaner på 70-talet. Här dödades vuxna, gamla och barn, män och kvinnor av De röda khemerna på alla tänkbara sätt - med yxor eller hammare, aldrig med pistol eftersom kulor var dyrt. På ett ställe hade spädbarn dödats genom att de slogs mot ett stort träd, skallen krossades på de små liven mot den hårda barken, inför sina mammor som inte kunde göra något för att rädda dem.
Det var verkligen otroligt starkt att besöka platsen och den var välgjord på det sättet att vi lärde oss mycket - vi var inte alltför kunniga om detta folkmord tidigare. Väldigt väldigt sorgligt och hemskt, brutalt på alla sätt och vis det som hände. Men den nya kunskapen bringade nytt ljus över Kambodja - den förklarade varför landet ännu inte återhämtat sig på många plan, varför det bor så få människor där (3 miljoner dog av den 9miljoner stora populationen) och varför så många är funktionshindrade (det ligger fortfarande minor runt om i landet). Det var inte ens 50 år sedan Kambodja var ett land i uppror, i krig, i misär och maktmissbrukares händer, och människorna kämpar fortfarande med att bygga upp något annat, något bättre.
