Det ljuva, ensamma, enkla livet
Hejsan! Sitter i skrivande stund på en resebyrå som heter Peter Pan där jag gratis kan försvinna till landet ingenstans (alltså internet). Mitt abonnemang har gått ut så jag genomför ett tvådelat experiment: å ena sidan försöker jag vänja mig av med mitt internet- och mobilberoende och å andra sidan försöker jag spara mina pengar så jag kan använda dem till roligare saker framöver. Kan inte komma med något resultat än, men hittills har processen varit lite krångligt men smärtfri och rätt befriande.
Elin spelar (förlorar på) biljard
Här bor jag nu!
Håller än så länge ordning på mina grejer!!!
Hejdå Clara!
Sedan sist jag skrev har min tillvaro förändrats. Vad som numera ingår i mitt vardagliga liv är:
- att sova i ett 8-bäddsrum med ett varierade antal tjejer från världens alla hörn (dock är majoriteten från Sverige)
- att dela toalett, dusch och kök med en helt bunt med människor jag inte känner
- att bo 100 meter från Elin och Linn vilka jag hänger med mest hela tiden och i vilkas lägenhet jag spenderar mycket tid
- att bo 200 meter från havet
Så allt är med andra ord bra med mig! Det är definitivt annorlunda och stundtals segt att bo själv på hostel men överlag fungerar det riktigt bra. Jag träffar Elin och Linn, hänger på stranden, läser, försöker att surfa (vilket inte alls går bra), äter gröt och nudlar och har aldrig någon tid att passa vilket är härligt och nyttigt.
Lite mer konkret så gick jag ut med hostelmänniskorna i lördags, var på middag i "gamla" lägenheten i söndags, peppade Linn på hennes surflektion i måndags, följt att slöhäng på café och i deras lägenhet, gick längs kusten med Elin och Linn i tisdags följt av slöhäng och senare utgång med Elin (vann på något sätt två omgångar biljard) och idag försökte jag som sagt surfa men gav snabbt upp och la mig istället och solade med Elin och Linn. Ni förstår vilken typ av lunk jag kommit in i va? Sola, promenera, läsa, gå ut och så från början igen. Det ljuva, enkla livet. Jag gillar det, väldigt mycket, även om jag efter två månaders samboliv känner mig lite ensam. Clara, varför lämnade du mig? Skämt åsido, det är både skönt och långtråkigt att vara "ensam", allt har ju sin charm så njuter av tiden nu samtidigt som jag ser fram emot att lunka fram genom Asien bredvid Clara och Sofia. Ser framför mig färgglada kläder och hängmattor, vill så väldigt gärna ligga i en hängmatta typ precis nu. Får nöja mig med skuggat gräs tills vidare, ska lämna Peter Pan nu och dyka ner i min bok! Kram på er alla!
Här bor jag nu!
(Hoppas inte att jag skrämt er, allt är verkligen bra med mig, men vill ge er en nyanserad och ärlig bild av de senaste dagarna - därför jag försöker beskriva alla delar av min tillvaro. Vet dock att ord har en tendens att låta lite väl seriösa ibland!)
